wherever you are



Jag vet inte vad jag ska skriva för att få ur mig allt. Jag vet inte vad jag ska säga för att förklara. Jag kan inte rita av den känslan. Jag kan inte skrika så högt så detta hörs. Jag kan inte slå så hårt att det försvinner.
Ingenting. Jag kan inte ens distrahera mig själv på samma sätt som jag brukar för det finns där ändå, och jag vet inte vad det är.  Mina inlägg här är nästan ett bevis på min schizofreni märker jag. Snart ska jag ut och träffa Jenny och två av hennes jobbarkompisar. Jag tror att dom kan hjälpa mig att distrahera mig en stund..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0