Razorlight



Det här är Johnny Borell. För 1 timma sedan gjorde han en av de bästa spelningarna i hela sitt liv, i en liten kyrka i London, och jag var där. Vi knep platser längst fram, i en kyrkbänk, ungefär 2 meter ifrån scenen. Detta är ett helt fantastiskt sätt att uppleva musik på. Man förstår inte riktigt hur bra det är förens man har det framför sig. En kyrka fylld med människor, och det kan bli helt tyst. När Razorlight gick på krånglade såklart ljudet, och de första tre låtarna var bedrövliga. Johnny blev irriterad och de gick av scenen. Efter en stund kom han tillbaka. Med en gitarr och sin röst fyllde han hela kyrkan. Man kan inte riktigt greppa den upplevelsen, den känslan som infann sig hos alla som var där. Detta var något helt otrolig. Han spelade ett par låtar helt akustiskt ute bland publiken och på högtalarna, och sen fick de grepp om ljudet igen. Han var helt i extas, och han var överallt!

Det som hände sen ska vi inte ens tala om. De spelar en låt (jag minns inte vilken), och Johnny är åter igen nere i publiken. Han närmar sig vänstra sidan. Han får syn på mig, och vi får ögonkontakt. Samtidigt som han sjunger går han bort mot mig, och släpper inte blicken. Han stannar 30 cm ifrån mig och ser mig in i ögonen oc fortsätter sjunga. Sen får han syn på mina halsband (typ 5 silverkedjor i olika storlekar). Han pekar på det, tar lite i dom, och jag är inte sen att fatta att han vill ha dom. Jag tar av mig dom, ger dom till mig och inser att alla kollat på oss, samt att jag har en filmkamera upp i ansiktet. (Hela grejen proffsfilmades och vi hade en kameraman framför oss hela tiden) Han tar mina halsband och fortsätter låten. Dock är halsbanden lite i vägen, så när nästa låt är slut tar han av sig alla utan ett och sätter sig vid pianot. Innan han börjar märker han att han har ett kvar och säger: oh, there's only one. Sen tittar han upp, vi får ögonkontakt, han ler och vinkar till mig. Jag har fått tillbaka halsbanden. Klart att det var kul, men konserten är ändå något av det bästa jag upplevt, med eller utan halsbandsgrejen. Jag är glad att jag fått vara med om det.

Let's just hope this isn't the end.

Kommentarer
Postat av: jp

emma! jag drömde om dig inatt, att du var hemma här hos oss och hälsade på. det var kul och nu saknar jag dig.

2008-11-11 @ 09:05:26
URL: http://jagvagrarljuga.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0