Idag har jag ätit middag på thai, och sen hängt med Johan och kikat på film. Forgetting Sarah Marshall. (åååh Russell) Blev inget guitar hero. Lika bra, Johan hade bara blivit ledsen när han förlorade. Sen gick jag hem. Det slog mig då hur mycket jag trivs i London. Det var liksom helt tyst ute. Och mörkt. Inga människor, inga bilar, inga nattöppna Off licence. Ingenting.
Det kändes deprimerande på något sätt. Som att jag hade glömt för en stund varför jag så gärna ville här ifrån och plötsligt slog det mig igen. Jag är fortfarande helt fel här. Det blir bara helt fel. Men det kanske är för att jag är en jävla wannabe.
Right, J? ;)