Godmorgon! Fortfarande lite sjuk, men det spelar inte så stor roll, för idag kommer Sofia och Malin hit!
Idag. Jag har inte sett dem på två månader. Jag är så taggad! Just nu kollar jag på Vem Vet Mest, och snart ska jag dra på mig alla kläder jag hittar och åka till skolan. M&S; glöm inte att hämta mina grejer, dom ligger i en påsa  min cykelkorg som står höger om dörren. Kommentera också vad ni vill att jag ska köpa för frukost.

Hur bra är jag då? Hatar att mitt imunförsvar älskar att jävlas med mig. Enda helgen på året typ som jag vill vara frisk, och vad händer då? Jag blir sjuk. Jag trodde att jag skulle dö i morse. Så nu är jag hemma och kurerar mig för fullt - jag ska bli frisk tills imorgon

Jag ska åka till skolan och måla av nakna människor nu, men först måste jag berätta om något väldigt obehagligt som pågår här. För ett par veckor sedan tappade jag bort min led Zepplin T-shirt. Inte så stor grej, men en dag tänkte jag att jag skulle leta fram den. Vår lägenhet är ju som sagt inte så stor, och vi har inte så jättemycket förvaringsutrymme, alltså inte så många ställen som tshirten kan befinna sig på. Jag letade igenom hela lägeheten. Alla lådor och skåp, alla påsar och väskor, bakom alla möbler. Jag hittade den inte. Ett par dagar senare försvann ytterligare en t-shirt, så jag upprepade proceduren en gång till. Hittade ingenting. För ungefär 1 vecka sedan försvann min sax. Jag har letat och letat, och hittar den inte, och igår hände det värsta. Jag förvarar min hårborste p våran byrå framför spegeln. Den är alltid där. Alltid. Senaste jag använde den var igår innan jag åkte till Islington. Då var jag borta i kanske 4 timmar. Idag när jag skulle borsta håret var den spårlöst försvunnen. jag har vänt upp pch ner på hela lägenheten och hittar den inte! Slutsats : någon har nyckeln till vår lägenhet och kommer in och tar saker för att jävlas. Jag är helt tvärsäker. Saker och ting kan inte bara försvinna sådär! Känns ju kanske lite dumt att ringa landlorden och kräva ett nytt lås för att småsaker försvinner men hur ska detta sluta!? Tänk om jag vaknar mitt i natten av att jag ser att någon står i rummet. Jag skulle ju ta livet av mig själv. Jag tror att jag ska börja lägga ut fällor innan jag går ut. Emma vs hårborsttjuv kan börja, och jag ska vinna denna match genom samma utklassning som jag eliminerade våra bedbugs.

Jag är bara lite paranoid.

Sitter inne på mitt svinkalla toalettgolv just nu. Jenny ligger och sover och jag råkade bli sjukt sugen på att rita för ett tag sedan, och har gjort det i ett par timmar. Fick flytta mig hit. Det är underligt, att inspirationen alltid kommer på kvällen för mig. Tror att det beror på mörkret och tystnaden. Tanken på att min hjärna är som mest kreativ när andra sover, det gör mig ännu mer vaken. Hamnar i some kind of high.. I vanliga fall brukar det resultera i ord. Att kunna skriva av mig. Texter som saknar genre och bara finns det för att jag ska få reflektera. Egentligen inte hela meningar, bara ord. Just nu kommer allt ut i bilder, mest för att jag har den pressen på mig. Jag börjar tänka i färg, vilket gör mig lite förvirrad. Det måste väl betyda att jag utvecklas på något sätt? Det är ganska givande. Exalterande. Nu måste jag gå tillbaka till mina bilder, innan allt förvandlas till ord igen.

Godmorgon! har precis vaknat här i min kaosartade lägenhet. Inget städande blir det nu iallafall, för jag hade tänkt dra på min min pälsmössa och åka till Islington och gå till en av de största konstmatrealaffärerna i london! Ska köpa ett par markers, svart färg och lim! Sen ska jag handla mat, vilket jag har insett att man faktiskt måste göra ibland. Kylskåpet verkar inte fylla sig själv, som jag så länge har trott...

Jag är en ganska intensiv person. Jag har ganska starka karaktäristiska drag som paradoxalt nog gör mig ganska svårdefinierad. Vill jag tro iallafall. Något som är ganska typiskt för mig är min avsky för allt vad barnfamiljsvenssonliv är.
Jag tål inte barn. Jag har aldrig träffat ett barn som jag har tyckt om. Jag tyckte inte ens om barn när jag själv var ett. Min värsta mardröm är att få barn och gifta mig och köpa en familjebil och en svindyr barnvagn. Att definiera mig själv som någons mamma eller fru skulle vara ett enormt steg bakåt för mig, inte frammåt. Att ha någon som hindrar mig från att göra precis vad jag vill, precis när jag vill, skulle vara enormt plågsamt. Jag har ingen vilja att skapa en miniversion av mig själv, som jag till slut kommer att använda för att leva ut mina egna drömmar. Jag var bara tvungen att få ut detta eftersom jag blev påkörd av en barnvagn häromdagen, och jag har varit irriterad sen dess. Man äger inte världen för att man har ett barn. Man är inte lite viktigare eller lite bättre för att man har reproducerat sig. Man har framförallt ingen rätt att se ner på mitt beslut att inte vilja ha barn. Men det är ju oerhört bra att folk är olika, och jag respekterar dem som har tålamod och styrka nog att offra hela sitt liv för någon annan. Man (läs mammor som höjer sig själva till skyarna och ser ner på allt och alla) borde då vara så vänliga att respektera dem som inte har det.

Ojojoj, igår alltså. Middag med Lena vilket var mys. Köpte också ungefär världens snyggaste kavaj. Den är löjligt snygg! Där sprack min shoppingbudget för november... Anyway, vi hade en flaska med oss som vi så elegant blandade flaskdrinkar med på gatan och sen drack på bussen upp till Camden. Hoppar av vid morningtod crescent och ser ungefär universums längsta kö till Koko, där större delen är utklädda. Vi frös som as och vägrade ställa oss i den kön, och tog istället en buss tillbaka till tottenham court, där vi satte oss på mcd och blandade lite till. Och åt fries såklart. Efter detta gick vi självklart till bedrock!! Fan vad jag älskar bedrock, så jävla bra. Självklart ger jag fan i att jag har ont i foten och vi dansar med djn (utklädd till musketör) och hans musikerkompis (som också bjöd in oss till hans bands spelning på söndag, verkar lite dodgy...) Hängde med dom ett tag och helt plötsligt stängde dem. Jaha, 4 in the morning, vad gör vi nu?
Jenny raggar upp en vintagepojke i trappan som råkar heta Oliver. Han var sångare i ett band, men numer är han trummis i vårt band som heter just Oliver. Vi började frysa och gick till ett café där vår nyfunne vän bjöd oss på morgonkaffe. This is were we met Thomás. Han var från Irland och trodde seriöst på vårat band ett tag. Slutade med att jag spillde ut hans kaffe, och lurade honom att det var han som gjorde det. Oh, the drama! Sen var det dags att gå hem, och då hade tunnelbanan öppnat. Jubilee Line är stängd. Buss hem.

Nu ska jag iväg på ett seminare på davies street! tråkigttråkigt. Efter detta ska jag kika lite i några affärer och sen blir det middag med Jenny och Lena. Skulle ju egentligen inte gå ut ikväll, men just nu lockar det väldigt mycket alltså. Det är ju faktiskt halloween och allt.

Idag har jag suttit inne hela dagen och jobbat med min sketchbook, och har faktiskt fått gjort lite. Nu är den inte helt tom längre, men jag har myyyycket kvar att göra. Usch, vill inte ens tänka på det. Jag ska försöka få gjort allt i helgen så att jag slipper göra massa när Sofia & Malin kommer hit. Var lite deppig förrut när jag gjorde en himla tråkig sida, men då ringde mamma mig på skype och visade ett finfint halsband som hon hade köpt till mig. Yey! Mallan elr Sofis, skulle vara himla gulligt om någon av er skulle kunna kila hem till mig och hämta det innan ni åker hit? Hihi.

Imorgon ska jag äta middag med Jenny och hennes mamma som är här! Mums. Ingen utgång, även om det är halloween och alla tar det jätteseriöst. Min fot är fortfarande blå, och jag har alldeles för mycket att göra. Men nästa vecka, då jääklar. Koko på fredag, After skool på lördag, och Razorlight i en jävla kyrka på söndag! Förstår ni hur bra den helgen kommer att bli?

Det är så satas kallt här i min lägenhet. Sitter precis vid elementet som är jättevarmt, men värmen tar sig liksom inte ut i rummet. Vi har sängarna vid fönstret, så där borta är det ännu kallare!! Vill egentligen inte dra upp elementet för mycket, för då stiger elräkningen. Men måste man så måste man.. Idag är det onsdag och jag har varit i skolan och haft tråkigt. Jag hatar det projektet i håller på med nu. Galet tråkigt, men det är bara 2 veckor kvar.... Nu ska jag kika på gossip girl igen, sen ska jag rita något. Satan vad bra GG var igår. Jag hatar Taylor Momsen, för hon var å jääääkla snygg i det avsnittet. Hon är 15. HATA

Omg, jag skulle precis gå och lägga mig när jag kollar ut genom fönstret och ser snö!
Imorgon åker rysshatten på. Fast då får jag rysshatthår. Attans.

Jag bjuder på att jag inte ser helt frisk ut, men kolla min pälsmössa!!! Finaste någonsin. Jag kallar den rysshatten!
Idag har jag varit i skolan och haft en sjukt seg dag. Jag har också tvättat, varit arg på snygga människor och insett att det endast är 8 dagar kvar tills malin & sofia kommer! Då tänkte jag på att sakna folk. Man kan ju säga att jag saknar vissa människor. Det gör jag. Men jag saknar annat mer. Det dumma är bara att jag inte vet vad det är. Det bara känns. Jag antar att det är därför jag är här.

Btw, Isacson! Åh, såg precis världens sötaste grej. Alltså jag dör typ.
åk dit. typ nu. :) Du borde veta vad jag menar.

Åh, jag är lite besatt av svart oljefärg helt plötsligt. Jag vill måla allt med svart oljefärg. Jag inspireras alltid av konstiga saker. Speciellt på kvällen. Bara på grund av min fina, svarta oljefärg är jag jätteinspirerad, och har ungeför 1000 ideér till min sketchbook. Dock är det inte helt lätt, eftersom jag inte kan göra något i min sketchbook förens färgen har torkat. Speciellt dumt är det eftersom jag egentligen måste ta med den till skolan imorgon. Undra om dom köper min oljefärgförklaring?

Vi fick en härligt idé precis. Att vi skulle möblera om i vår pyttelilla lägenhet, för att få lite mer plats. Det har slutat i att vi har byggt en soffa och ett supersminkbord av våra sängstommar, och sover bara på madrasserna. Så det blir lite mindre plats här kanske. Men vi tror att det bli bättre, speciellt Jenny eftersom hon vill ha en soffa. Ganska roligt var det när vi försökte tränga in madrasserna på en yta som var för liten för dem. "Det ska gå!!!!" och "Men jag kan sova i lite lutning". Hahahahaha.

Jenny's bed..

Idag har jag och min klumpfot spenderat rätt mycket tid åt att städa upp kaoset som vi skapat här under ett par dagarn. Har diskat disk som legat i typ 4 dagar, plockat ihop 3 påsar med skräp och 13 diverse flaskor som ska till återvinning. Det känns iallafall lite fräschare. Har också börjat att komma igång med min sketchbook. Målade två sidor svarta med oljefärg idag. Så jag liksom. Har även (inspirerad av ew0) gjort en döskalle i spegelglasmosaik. Blev inte ens inärheten lika bra som elinors träd, men den duger för min bok. Måste bara fylla den med typ vad som helst nu. Min fot är lite bättre, och lite mindre. Rätt glad över det, men jag kommer ändå få halta mig fram genom stan imorgon när jag ska till skolan.

Man ska aldrig längta efter en utekväll. Det ska vara spontant och oplanerat och man ska inte ha några som helst förväntningar! Igår var en sån kväll som skulle bli hur bra som helst. Det började också hur bra som helst. Söta pojkar på bedrock och bra musik och sådär. Dock blev vistelsen rätt kort, eftersom jag var klantigast någonsin. Jag stog och balanserade på kanten på en trappa i mina nya, höga, skor. Helt plötsligt känner jag en liten knuff i ryggen och tappar balansen och flyger ner på golvet. Upp fort som attans, det är ju inte kul att ligga där liksom. Försöker, smart som jag är, hoppa upp för en annan trappa för att komma ikapp Jenny, men inser efter halva att min fot är allt annat än i gåbart skick.

Smart som jag är tror jag att jag kan vila upp den och sätter mig och gör precis detta i ungefär 5 minuter, när jag ser att foten numer är en gigantisk parodi på sitt forna jag. jag blev nästan lite fascinerad, för jag kunde se hur svullnaden blev värre. Hoppar ut ifrån bedrock, och vi tar en buss ungefär 500 meter upp till oxford Circus, där vi sätter oss på en bänk och väntar på dear old 189 to brent cross. Foten slutar inte att tillta i storlek, något som inte bara underhåller oss, utan även en dansk som satt på samma bänk. Jenny går och köper mat till oss, vilket gör att vi missar bussen. Men det var gott.

När vi väl kommer hem och ska av bussen gör min fot så ont att jag tror att den seriöst är bruten. Frös som ett as, så jag bestämmer mig för att hoppa istället för att bli buren av en pojk från belgien. Dumt beslut, men min klumpfot kunde väl knappast bli värre av 4 minuters hoppande. Det kunde den visst det. Lindade den i en sjal när jag kom hem, i brist på annat. Sov med den i högläge, och vaknar av en omänsklig smärta. Jag har legat i sängen sen dess. Monstret som förut var min högerfot börjar nu skifta nyans till en trevlig blågrön färg, och den blir ju inte direkt mindre. Jag hoppas att det ska bli lite bättre under helgen, annars blir det doktorn på måndag. Nu ska Jenny åka och handla åt mig - hon är bra hon.
En elastisk binda, starka värktabletter, pizza, kitkat, superlim och chips står på listan. När man har så ont som jag har nu är allt tillåtet.

Nu sitter jag och Aldous Snow ( min gitarr) och skapar fin musik tillsammans. Vi drcker vodka och 7up och ska dra till bedrock om ett tag. Det gillar vi. Jag skulle egentligen lägga in massa bilder nu men det funkade inte så bra så det får bli en annan dag. ÅÅÅÅH london är bra

uusch, nu ska jag iväg och skriva ut min första uppsats (yes, den är bra) och sen ska jag iväg på tråkig cultural studies lecture på oxford street. = bli påsprungen av 300000 turister. Jag har seminar sen också men det tänkte jag nog skippa. Hihi, bus.